pannan hon åt ur.
Jag hade varit gift tidigare. Tjugotre år med en man som inte var en filmskurk, utan en av dem som långsamt sliter ut en. Först slutar man uttrycka sin åsikt för att undvika gräl. Sedan slutar man be om saker för att inte störa honom. Till slut, en morgon tittar man i spegeln och vet inte om man är trött eller om man bara har försvunnit.
När jag skilde mig lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle offra min sinnesro för att upprätthålla ett “