alls missade vi aldrig en måndag. Inte hon heller.” “Inte ens när han var sjuk?”
Walts ansiktsuttryck förändrades. “När hon var för sjuk för att komma in kom vi med mat till henne. Vi lagade middag i hennes kök. Vi åt med henne. Hon brukade sitta med henne och berätta historier.”
“Vilka historier?”
“Särskilt om dig.”
Det som slog mig var viktigare än jag förväntade mig.
Solen gick upp medan vi pratade. Huset var halvrosa. Motorcyklisterna arbetade fortfarande hårt, ivriga att förgöra människor som gör den här typen av saker