ytterdörren för att hämta tidningen och tappade min kaffemugg. Den slog mot verandan.
Varmt kaffe stänkte ner på min fotled, men jag märkte det knappt.
Allt jag kunde se var min trädgård, fylld med öppna paraplyer.
Fyrtiosju stycken.
De var ordnade i prydliga rader från brevlådan hela vägen till lönnträdet. Under varje paraply fanns en liten vit låda med ett nummer målat över locket.
Numrerad från 1 till 47.
”Mamma?” ropade Eli bakom mig.
Han klev barfota ut på verandan, hans hår stack upp åt alla håll.
”Se upp!” varnade