Jenelle snabbt. ”Jag svär. Jag använde bara hans namn. Det finns ingen skola. Ingen gata.”
”Så hur hittade de oss?”
”Busshållplatsen Route 47”, sa hon. ”Jag nämnde det i inlägget. Herr Collins kände igen Eli och erbjöd sig att lämna tillbaka paraplyet. Jag visste inte om lådorna förrän i morse.”
”Så du började det, och främlingar avslutade det.”
”Ja”, sa hon vänligt. ”Och jag borde ha tänkt igenom det mer innan jag började.”
Eli flyttade sig bakom mig. ”Är din bebis okej?”
Jenelles ögon fylldes med tårar. ”Ja, älskling. Hon