över.”
“Jag vet.”
Ilskan kom så snabbt att jag blev rädd. “Skrev du ens det?” »
Hon tittade ner. “Min mamma hjälpte mig. Det var framför allt hon som skrev det.”
Jag släppte ut ett litet skratt utan någon ironi. “Din mamma. »
Caroline reste sig, skakig men beslutsam. “Du måste höra allt. Snälla.”
Läs mer på nästa sida >>
För mer detaljerade instruktioner, klicka på knappen nedan (>) och följ oss på Facebook.
Jag ville gå. Jag ville ha svar, jag ville att hon skulle känna ens en liten smula