stirrade på Caroline och väntade på att hon skulle backa, säga att stressen hade överväldigat henne, att det var ett fruktansvärt misstag. Men hon sa ingenting. Hon satt där med tårar i ögonen och såg ut som någon som burit en börda i ett halvt sekel.
“Vad sa du?” frågade jag, trots att jag hade hört varenda ord.
Hon svalde. “Sommaren efter examen. Innan du åkte. Jag var gravid, Daniel.”
Jag tog ett steg tillbaka och lutade mig mot byrån. Mina tankar rusade och utforskade minnen jag inte hade rört